mammanobebisarna

Hallå! Nu har det gått en månad sedan jag senast skrev till er. Under denna trevliga oktobermånad har det hänt en hel del. Gustav har utvecklat sin vingliga gång till någon mer stabilt och nu springer han nästan fram. Han har även lärt sig några enstaka ord och han sjunger gärna "Lilla snigel" om du ber honom. Vilhelm har under denna månad fyllt två år! Stora killen!!
Själv utvecklas jag väl kanske inte riktigt i samma revolutionerande fart som dessa två små pojkar, men jag är nöjd ändå.

Månaden i stort har varit bra. Kvällen har dock varit lite sorglig då Vilhelm somnade med tårar i hela ansíktet i min famn. Hans allra bästa vän Haninen (en föredetta vit numera grå mjukiskanin som han fick när han föddes) hittades för någon timma sedan i Gustavs spjälsäng med endast en arm. Den andra armen låg alldeles blek några decimeter bort. Jag har nog aldrig sett min son så ledsen. Kaninen ligger nu o sover bredvid Vilhelm i sängen med flera Hello Kitty-plåster på den lösa armen. Imorgon skall han få åka hem på operation hos farmor Berit.

Tyvärr är jag inte lika bra på att ta kort på alla våra roliga aktiviteter vi har för oss längre. Men några bilder från oktober har jag allt lyckats skrapa ihop.



Gustav känner på sin första tand som dök upp för en vecka sen.


Längtan efter napp





Nybadad Gustav


Syskonkärlek


Vilhelm och Malva ritar medan Gustav städar upp efter kalaset

Hej! Nu är vi tillbaka på bloggen igen. Har varit utan dator i en månad men nu är det ändrig på det. Under tiden så har löven börjat bli gula, Vilhelms tvåårsdag har börjat närma sig med stormsteg och lille Gustav har lärt sig gå. Annars händer det väl inte allt för mycket nytt hos oss hemma på Ättehögsgatan. Allt jag kan konstatera är att tiden går väldigt fort. Här kommer några bilder på mina fina pojkar.



Storbror Vilhelm








Lillebror Gustav