mammanobebisarna

Tjo!

Hej igen!

Nästan två veckor har gått sedan jag senast skrev.. Vi har nämligen varit sjuka fram till nu, har det inte varit det ena så har det varit det andra.. Nu är vi äntligen friska i alla fall!
Trots att det har blivit några veckor inne under täcket så måste jag säga att det har för med sej något gott. När jag var ute igår så möttes jag av den glada överraskningen att fåglarna sjöng och att solens strålar faktiskt värmde. Är det kanske så att våren är på ingång kära vänner!? Om bara några veckor till så kan man säkert vara ute en bra stund utan att behöva frysa näsan av sej. Underbart!!

Annat som har hänt de senaste veckorna är väl det att barnen växt (som vanligt). Framförallt den där lille mannen vid namn Gustav. Han har lämnat det där lite knöliga, men dock så söta nyfödd-utseendet bakom sig och gott och blivit en riktig bäbis. En sån där med härliga veck på låren! Och om han fortsätter att äta så mycket som han gör nu så lovar jag er att han snart är lika stor som bror sin!
Vilhelm däremot har inte blivit så mycket större, men oj vad han är smart! Han förstår precis vad jag menar när jag pratar med honom, han hämtar saker när jag ber honom, gör som jag säger (oftast) och försöker prata. Om han fortsätter att utveklas i den här farten så lovar jag er att han snart är lika smart som mor sin. :)

Hej alla!

Det är torsdag på Ättehögsgatan och jag sitter i soffan bredvid en sovande liten superhjälte vid namn Gustav. Även David har somnat. Hade jag inte fått i mej lite kaffe för en stund sedan så hade jag nog också sovit nu. Efter en kaotisk natt då lille Vilhelm spytt upp allt han ätit de senaste veckorna så blev det inte mycket sömn för någon av oss. Jag fick för mej att han kanske fått hjärnskakning då han igår slängt sej ned från soffan med huvudet före. Därför tog David bilen och åkte in med honom till akuten i natt. Farbror doktorn sa dock att han snarare trodde det var vinterkräksjukan än hjärnskakning. Nu ligger Vilhelm helt utslagen i spjälsängen och där har han legat hela dagen. Varje gång jag har försökt ge honom flaskan för att dricka så kniper han ihop läpparna och skakar på huvudet. Men efter många många försök så har precis fått i honom lite att dricka i alla fall... Vilhelm själv verkar inte tycka att själva sjukdomen är det värsta utan istället det att han inte får pussa och krama sin lillebror. Han totalt bröt ihop idag när jag sa åt honom att han inte fick pussa Gustav. Sötkorv är vad han är!!!

Goddagens!


De två fröknarna Emeli och Malva har nu blivit några av mina och pojkarnas absoluta favoriter och nästa gång vi ses skall Vilhelm och Malva få skapa sina egna konstverk med hjälp av fingerfärg.. Så kanske kan Vilhelm snart få ställa ut sina tavlor tillsammas med farbror Patrick.